Reflektioner kring boken "Den svårfångade reflektionen".
Nu har vi i vår lärgrupp träffats och reflekterat över boken. Vi hade fastnat för vissa kapitel och andra tyckte vi var mindre intressanta. Ett kapitel som handlade om Forumspel, där kom vi fram att detta är ett intressant verktyg att arbeta tillsammans med barn. Speciellt när det gäller konflikter. Många av oss hade arbetet med detta på något sätt. En av oss ville testa detta. Jag hade tex. använt mig utav handdockor där jag hade spelat upp en konflikt (ett problem)som hade hänt på förskolan som en "saga "för de yngre barnen. När jag hade spelat upp konflikten så stoppade jag 'uppträdandet 'och barnen fick tänka ut ett slut. Där var barnen först de som iakttog och lyssnade sedan fick de bearbeta och resonera fram ett positivt slut (en lösning). Sedan spelade jag upp detta för dem. Därefter samtalade vi om :empati-hade de själva varit med om detta? Hur kände de sig då? Det var väldigt intressant att höra vad barnen tyckte och resonerade.
Ett annat kapitel Reflektionsbegreppet i styrdokument, så handla detta om att barnen i skolan ska få möjlighet till att reflektera och detta näms tydligen 70 gånger i grundskolans kursplaner 2000, detta säger författaren Hasse Hanson. I och med detta så upptäcker författaren att detta bara gäller ämnen som är teoretiska, alltså inte i bild och musik. Detta tyckte jag var intressant. Alltså att skolverket inte nämner ordet reflektera alls i dessa ämnen. Detta är ju lite konstigt att barnen inte få lära sig att reflektera och resonera över de konstnärliga begreppen. En tanke får mig att reflektera över detta ordspråk :en bild säger mer än tusen ord. (Den nya läroplanen 2011 har en annan syn på detta.) På förskolan erbjuder vi barnen att vara kreativa i sitt skapande i både sång, musik,bild,drama och LEKEN. Där får barnen en chans att bearbeta och reflektera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar